Marianne Hiort af Ornäs inspireras från sin barndom

Berätta om din bakgrund Marianne. Var föddes du?

– Jag växte upp på Rindö, en ö nära Vaxholm. Där var det lugnt och tryggt, för vi bodde i ett militärt område. Min far var officer, och min mor var konstnär och illustrerade för Diakonistyrelsen.

– Först bodde vi på Fårösund på Gotland. Sedan flyttade vi till en vacker tjänstebostad med en trädgård nära vattnet. På ön bodde bara militärer och deras familjer. Vi barn hade en jättefin barndom där.

– Sedan flyttade vi till ett underbart hus i Vaxholm med många rum och stor trädgård. Nu slapp jag åka färjan till Norrbergsskolan.

Vad jobbade du som innan du blev konstnär?

– Jag spenderade nio år på Sveriges Television som sekreterare åt budgetchefen inom VD:s ekonomistab – en period fylld med lärorika utmaningar. Sedan styrde jag kosan mot Sida för att jobba internationellt, vilket ledde till elva spännande år med uppdrag i Nicaragua, Guinea-Bissau och Namibia.

– När jag återvände till Sverige landade jag på Sidas Informationsavdelning där jag blev koordinator för Macintosh datorer i mitten av 90-talet, innan jag började på SeniorNet Sweden.

– Efter att ha pluggat vidare startade jag eget som webdesigner 2013 och har sedan 2015 återupptagit min passion för konst – och målar på för fullt!

När blev du konstnär?

– Min konstnärliga resa började i tonåren med kroki och fortsatte med studier på Grundskolan för konstnärlig utbildning och Konstindustriskolan i Göteborg. Efter ett yrkesliv utanför konsten har jag under senare år återvänt till måleriet med fokus på att utveckla ett eget uttryck.

– Jag arbetar främst i akryl, ett material som ger mig frihet och snabbhet i processen. Hittills har jag skapat ett 90-tal verk – målningar där färg, form och känsla får ta plats i ett ständigt utforskande.

Var är nästa utställning?

– Genom den ideella föreningen Bbeabridge.se har jag möjlighet att framöver ingå i ett annat nätverk med olika kulturella aktiviteter, som kommer att ge tillfälle till flera intressanta möjligheter i bland annat Spanien.

– Tidigare har jag deltagit i lokala utställningar under åtta år med Konstrunda i Midsommarkransen i Stockholm.

Vilken tavla är du mest stolt över?

– Jag har alltid känt att man lär sig mycket genom att studera de gamla mästarna. Jag tittade faktiskt på Rembrandt och renässansmålarna direkt i mobilen och försökte förstå deras teknik och ljus. Det gick över förväntan – särskilt mina stilleben med frukter är jag väldigt stolt över.

– Men för mig handlar konst inte bara om teknik, utan om att skapa utifrån sin egen fantasi och inre känsla. Varje målning får sin egen innebörd. En tavla som betyder mycket för mig är den jag donerade till ett barnhem i Valparaíso i Chile, genom organisationen Entre Amigos Solidarios.

– Den hjälpte till att samla in pengar till en pojke med en sällsynt hudsjukdom, och det känns fint att konsten kan bidra till något gott.

– Jag har också samarbetat med en filmregissör i projektet Magic Union, en film om själslig återvinning. Jag gjorde fem målningar till filmen, och det var ett väldigt spännande och meningsfullt samarbete.

– Jag tror starkt på att arbeta tillsammans med andra – att konst kan vara en kraft i samhället och skapa gemenskap och mening på många olika sätt.

Berätta om dina målningar och din konstnärsstil.

– Jag vill ge varje målning en innebörd, ett budskap. Den måste berätta någonting. Man kanske kan definiera min stil som surrealistiskt naivistisk.

– När jag målar landskap vill jag gärna få in ett budskap, en känsla av magi med närhet till det outsagda. Ett stilleben med skuggor och ljus som skapar stämning … eller en känsla som fångar in en situation som jag vill förklara i bild.

Var hämtar du din inspiration ifrån?

– Min inspiration kommer kanske från barndomen, från min farmor som hade judiskt blod och ett öppet, magiskt hem där alla var välkomna. Jag börjar ofta med en idé, men den utvecklas och förändras under arbetets gång. Det kan ta tid innan jag känner att tavlan uttrycker det jag vill säga.

– Med penseln vill jag fånga det osynliga, det som knappt kan förnimmas. I dagens samhälle behövs mer stämning, andlighet och kreativitet. För mig är skapande en form av meditation, där kraften kommer från mitt inre, att lyssna och visualisera det outsagda.