Spamalot på Nöjesteatern – Monty Python i internationell toppklass

Jag gick till premiären av Spamalot på Nöjesteatern med högt ställda förväntningar och lämnade salongen både upprymd och imponerad.

I foajén och salongen hade stora delar av den malmöitiska kultureliten samlats, vilket skänkte kvällen den rätta, sorlande premiärglansen. Men uppmärksamheten flyttades snart till scenen, där fullständigt trams behandlades med den yttersta professionalism. Kung Arthurs jakt på den heliga graalen är närmast en förevändning för en ström av absurditeter, men här förädlas de till elegant, överdådig och oemotståndligt generös scenunderhållning.

Starkast intryck gjorde Anders Albiens lysande regi. De halsbrytande rollbytena, de ständigt skiftande scenbilderna och de blixtsnabba infallen genomförs med en sådan säkerhet och elegans att det tekniskt krävande framstår som självklart. Flera gånger slog det mig att föreställningen lika gärna kunde ha spelats på en stor scen i Londons West End eller på Broadway. Att låta Monty Pythons galenskaper behålla sin spontanitet och samtidigt ge dem en närmast millimeterprecis rytm är en betydande konst. I den starka ensemblen utmärker sig Anki Albertsson; hennes sång rymmer kraft, lekfullhet och äkta musikalglans, samtidigt som det komiska spelet aldrig förlorar sin elegans. Kim Sulockis träffsäkra tajming ger varje infall skärpa, och Morgan Alling förenar smittande energi med en scennärvaro som gör hans entréer till små höjdpunkter.

Särskilt överraskande och festligt blir det när prinsen visar sig vara gay, och scenen exploderar snart i ett hejdlöst shownummer där nästan alla tycks följa hans exempel. Jag uppskattade att humorn fick vara varm, fräck och lekfull utan minsta ängslighet. Scenen blev också en påminnelse om hur mycket som har förändrats sedan musikalen senast spelades i Malmö för sexton år sedan: det som då knappast uttalades kan i dag få breda ut sig under strålkastarljuset och mötas av ett befriande, gemensamt skratt.

När graalen till sist återfinns under en stol i salongen bjuds vi dessutom på ett bonusnummer som knappast hade kunnat iscensättas bättre. Den överrumplade gästen visar sig vara Malmödesignern Susanne Gerthel, dotter till Olaf Gerthel, finner sig snabbt i rollen som årets ”bundlurk” – om ordet ska uttalas med James Bond eller med bonden som förebild lär de lärde i Lund få fortsätta tvista. När hon därefter dansar med ensemblen i slutfinalen, till publikens jubel, uppstår ett av kvällens mest minnesvärda ögonblick. Greppet har dessutom lokal hävd: vid uppsättningen 2010 var det eleganten och festprissen Olle Persson Berg som hade turen – eller möjligen oturen – att dras upp på scenen.

Just denna förening av precision, värme och ohämmad leklust är det bestående intrycket från kvällen. Jag gick därifrån med känslan av att ha sett Malmö från sin mest färgstarka och mest underhållande sida. Spamalot är en påkostad, smittande rolig och helhjärtat sevärd publikfest, en triumf för professionellt genomförd galenskap.

Foto: Lars Hector, Ulf Stjernbo samt Jonas Persson/Julius Production.

Samuel Fröler kammade hem kvällens applåder för sin tolkning av kung Arthur.

Anki Albertsson är sopranen som når svindlande höjder – och gör det med både kraft och musikalglans.

När den skönsjungande Malena Laszlo inte sjunger på Nobelfesten syns hon här med vännen Martin Widerberg – regissör, kriminolog och med en frisyr som genast avslöjar vem hans far är.

Rollbyten och scenbyten avlöste varandra under föreställningen – allt till publikens jubel.

Måns Zelmerlöw kom på besök med flickvännen Elin, som denna gång valde att stå utanför bilden.

Wilmer X-musikerna Nisse Hellberg och Jalle Lorentzon satt förstås på parkett tillsammans med sina vackra fruar.

Författaren och skådespelaren Mikael Segerström höll stilen – och kepsen på – hela kvällen.

Resenärens utsände Lasse Hector kom naturligtvis tillsammans med maken Abbe Gonzalez.

Hela familjen Malmström i samlad trupp – nöjd efter fulla hus och en strålande föreställning.

Arlövsrevyns eminenta ”Svea”, Kent Nilsson, kom tillsammans med sin trevliga hustru Doña Eva.

Alltid lika nykära: Liv Cardell och hennes Anders Albien, kvällens firade regissör, i en snabbintervju med Resenärens festmogul Lasse Hector.

Firad dragqueen, cirkusdirektör och utsedd till Årets Eventskåning av Region Skåne – Albin Ganovic har en hel del att skriva på visitkortet.

Nöjesjournalisten Olle Berggren, som mött världens alla artister träffade Malmödesignern Susanne Gerthel – som senare under premiärkvällen blev uppropad på scen

Till vardags såväl som till fest är Sofie Lindberg Aldgård alltid vår prima primadonna nummer ett.

En helt fantastisk ensemble tackar för applåderna som aldrig tycktes ta slut.

Applåderna steg till nya höjder när kungen själv kom in och tackade.