Teleborgs Slott i morgongåva
- Text: Alexander Olin
- för 3 dagar sedan
- 5 min läsning
Greve Fredrik Bonde gav Teleborgs slott som morgongåva till sin unga hustru Anna Koskull. Det tog tre år att bygga och stod klart år 1900 för den då ansenliga summan om 192 000 kr.
Tre kilometer söder om Växjö ligger ett slott som kan få vem som helst att tro man hamnat i sagans värld. Min älskade kusin Kristians allt för tidiga bortgång för mig hit. Vi ska ha en begravningsceremoni och minnesstund på slottet till ära för honom. Kristian, eller ”Krischan" som vi kallade honom, var en stor person, både till formatet och till sitt sätt och han brukade säga att stora personen ska ha ett stort hjärta. Så många fina minnen kommer tillbaka och förstärks av när några av mina andra kusiner berättar om sina minnen med honom. Inga tårar kan beskriva hur mycket vi alla saknar honom.
Efter en lång dag drar jag mig tillbaka till slottssvit nummer 3. Jag somnar till minnen av min kusin. På morgonen skiner solen och det är fridsamt tyst. Catrin Fursjö, som tillsammans med sin sambo Rickard Streby driver verksamheten, har lovat att visa mig runt i slottet.
En svit på slottet
Catrin kommer som avtalat klockan 10 på morgonen och vi sätter oss ner i en av konferenssalarna. Jag frågar henne hur många rum det finns i slottet. Hon räknar våning för våning och kommer fram till att det är över 20 rum. Dessutom finns det två sidobyggnader som också inretts smakfullt som hotellrum. Själv väljer jag så klart att bo i en svit på slottet.
– Både Bonde- och Koskullsläkten var förmögna och till denna bröllopspresent var bara det allra bästa gott nog. Byggandet engagerade mycket folk, exempelvis arbetade över 100 män med stenhuggningen för att kunna klä hela slottet med granit, berättar Catrin.
Entrétrappan är bruten ur ett enda stort granitblock. För att forsla hit stenen, som främst bröts runt Västervik var de tvungna att förstärka vissa vägar och broar. Det är mycket smide vid fönster och dörrar, detta gjordes av en smed utanför Köpenhamn. Det finns även många kakelugnar och öppna spisar både i festvåningen och i dagens hotellrum. Dessa kommer främst från Sveriges västkust och har ofta efterliknats andra spisar från slott ägda av Bondesläkten. Som inspiration hur slottet skulle se ut användes gamla tyska borgar men även brittiska slott. Förutom själva slottet hörde mycket skogsmark till ägorna, i stort sett hela stadsdelen Teleborg.
Släktens historia
Bondesläkten är stor och anrik och det finns släkt i nästan alla landskap. Fredriks familj var bosatt i Södermanland, där de ägde ett flertal slott och herrgårdar, bland annat Sparreholms Slott och Säftaholms Slott. Fredrik och Anna bodde på Hörnäsholm. Anledningen till att han lät bygga ett slott i Växjö är att Koskullsläkten kommer från Alvesta och Anna var uppväxt på Ängaholms Herrgård. Anna skulle därför ha nära hem till sin familj.
Fredrik och Anna använde slottet som sommarbostad och levde här ett isolerat liv. De hade tjänstefolk som hjälpte till, men för övrigt träffade de inte många personer. De fick inte några barn tillsammans. Det finns ett flertal anledningar till att de inte hade så mycket umgänge. Förutom avundsjuka hade Fredrik varit gift förut. När han träffade Anna för första gången bodde han i England med sin fru och sina fem barn. Han skilde sig 1889, vilket inte var accepterat runt förra sekelskiftet. Fredrik var också 26 år äldre än Anna och god vän med Annas pappa, Friherre Koskull. När fadern låg på sin dödsbädd bad han att Fredrik skulle bli förmyndare till Anna och hennes bror Anders. Under deras barndom var Fredrik laglig förmyndare åt dem och de växte upp tillsammans med Fredriks barn från det tidigare äktenskapet. När Anna blev äldre uppstod kärlek och de gifte sig. Ytterligare en anledning till att de inte var riktigt accepterade var att folk inte tyckte att Anna skulle bo i ett fint slott eftersom hennes mamma var husfru och arbetade åt pappan. Anna ansågs därför delvis komma från en arbetarfamilj och fick namnet Koskull först vid vuxen ålder.
Från 1900 fram till Fredriks bortgång 1909 bodde de på slottet under sommarmånaderna. Därefter flyttade Anna hit permanent och bodde här året runt fram till sin död 1917. Hon dog ung endast 49 år gammal. Eftersom de inte fick några barn tillsammans, och Fredriks barn från det tidigare äktenskapet varken ville eller enligt lag hade rätt till att ärva egendomen, fick Fredriks brorson slottet efter Annas bortgång.
Christer Bonde var däremot inte intresserad att flytta hit utan lanserade det som Château Teleborg till franska turister. Han lockade med ett vinterparadis och erbjöd skridskoåkning på sjön Trummen och längdskidspår i elljusspår, som var väldigt ovanligt på den tiden. Han tryckte upp handmålade broschyrer i färg, men lyckades inte med denna satsning.
Istället hyrde han ut det till Elsa Kjellander, som drev flickpensionat här från början av 1920-talet till mitten av 1930-talet. Detta pensionat hade hon med sin egyptiska make Abdullah el Kirsch. De träffades när hon var på semester i Egypten. Historien säger att Elsa red kamel i öknen när hon föll olyckligt men räddades av Abdullah el Kirsch. Han följde sedan med till Sverige och hjälpte henne med pensionatet. Flickorna kom från rika familjer, ett halvår kostade 2 500 kr, ungefär lika mycket som en vanlig arbetare tjänade på ett helt år. Barnen fick lära sig språk, litteratur och hur de skulle uppföra sig. Det sägs dock att maken inte trivdes i Sverige. Han gick i kamelpälsar året om och tyckte att det var kallt, regnigt och grått. Till slut flyttade han tillbaka till sitt hemland och Elsa stängde pensionatet och flyttade det till Nynäshamn.
Christer Bonde kom då hit med sin fru och sina barn. De lät anlägga parken och resa en minnessten över Fredrik. Christer och hans fru avled på 1950-talet och då ärvde deras son Fredrik Ulf Bonde slottet. Han bodde i Belgien och ville inte tillbaka till Sverige, så han lät sin syster Eva Ulrika Bonde flytta in. Hon var den sista i Bondesläkten som bodde på slottet.
1964 sålde familjen Bonde sin mark och Teleborgs slott till Växjö kommun. Det sägs att själva slottet värderades till 1 krona men köpeskillingen var betydligt högre. Till att börja med stod slottet tomt men senare arrangerades representationsmiddagar och fester på festvåningen. När universitetet byggts användes våning tre och fyra som kontor åt chefer och forskare. Rektorn på universitetet hade kontor i det som än i dag kallas rektorsrummet, rum 4. Även vissa högre anställda på kommunen hade kontor här.
Värt att checka in på Teleborgs slott är värd en stor omväg för att få uppleva. Så klart ska man checka in på slottet, skämma bort sig med dess fina hotellfrukost och sedan ta både lunch och middag här. Jag vill inte åka här ifrån utan meddelar receptionen att det blir en sen utcheckning.
